lördag, 30 september 2017 13:57

Förtroende eller misstro? (Del 2)

Written by
Rate this item
(10 votes)

Den första delen av artikeln om det vårdslösa sätt som barnavårdsoganisationen “Trygga hem” skötte sin tjänsteutövning ifrågasätter om de bidrar till social välfärd och säkerhet genom sitt agerande. Hur kan en förtroendeläkare med vinkling i sin kvalitetshantering få göra en doktorsavhandling? Varför får denna organisation träna andra yrkesgrupper och vårdgivare att misstänka barnmisshandel vid ett stort antal sjukdomar och svartmåla så många holländska föräldrar?

Förtroendeläkare eller läkare som skall misstros?

Misstanken om Munchausen by Proxy (MbP) är ett misstroendevotum mot föräldrarna innan diagnosen fastställs, enligt BVIKZ´s ordförande Vera Hooglugt. Föräldrar till barn som behöver mer vård än andra, kan helt enkelt inte lita på förtroendeläkare som arbetar för “Trygga hem; VT) som arbetar på ett så fördomsfullt och vinklat sätt. Som mamman i tv programmet som sändes i Februari sade: “denna aggression hjälper ingen”.

I BVIKZ akter kan man finna exempel på “Övermedicinering från mamman”, när det handlade om att en läkare satt in behandling och hade ansvar för den. Eller när en oenig läkare från VT blandar sig i en terapin för allvarliga och handikappande sjukdomar. De försöker nu med tvång förhindra barn från att få sina mediciner, eller få dem att lämna rullstolen. “Du hittar på att du är sjuk; res dig upp och gå!”

Marknadsföring och utbildning

Förtroendeläkaren doktor Worm berättade i Tv-filmen att när hon var anställd av VT arbetade hon samtidigt med sin tes om MbP. Helles kollega Raat, genomför vidareutbildning för alla yrkesgrupper som arbetar inom området för Vs räkning.

BVIKZ är djupt oroade över utvecklingen. VT läkare kan aldrig vara opartiska forskare och arbeta enligt vetenskaplig standard. Särskilt inte när sjukhusläkare, skollärare och andra yrkesgrupper får lära sig att MbP plötsligt är ett vanligt socialt fenomen via kongresser och allmänna publikationer. Det faktum att en förtroendeläkare uppmanar sina kollegor att anta att MbP är den sjukdom som gäller i alla fall av svaga och inkonklusiva medicinska diagnoser är talande.

De underlag som visas vid dessa utbildningsdagar går att finna på Internet, men efter Tv programmet försvann de i all hast. Flera meningar har översatts och är listade nedan (fonter och punkteringar är tagna från presentationen):

Efter att man beskrivit ett fall där en flicka inte växer, och kräks efter varje måltid, förs hypotesen farm att mamman svälter sin dotter. Därefter påstås det att “denna symtombild stämmer inte in på någon sjukdom”. På en annan slide påstår man att “om en diagnos baseras på symtom” bör man överväga barnmisshandel.

Eftersom nästa mening är: “Tänk ALLTID på PCF”, som kallas för en “allvarlig form av barnmisshandel”. Mortaliteten hävdas vara hög, men det underbyggs inte med några vetenskapliga data.

Ovanliga misstänkta

Implikationerna av detta är ganska allvarliga, eftersom de flesta diagnoser är baserade på symtom i huvudsak, som MS, ALS och CRPS (complex regional pain syndrome). Detta benämns “kliniska diagnoser”. De ställs av läkare, men får veta av VT att “som vårdgivare är de lurade av sina patienter och deras yrkesroll missbrukas av patienterna.”

En möjlig målgrupp för PCF, är en hel rad av sjukdomar och tillstånd räknas upp, med anmärkningen att “alla relevanta diagnoser är exkluderade”. MEn vem beslutar vad som är relevant och när det är exkluderat?

  • Spädbarn med matvägran och problem med tillväxt
  • Barn med kräkningar
  • Lång frånvaro från skolan
  • Bruk av rullstol, om den skaffas utanför barnklinik.
  • Borrelia och CFS, om diagnosen ställs i en alternativ miljö  
  • “Metabola” sjukdomar, mitokondriesjukdomar
  • Kramper, spasmer och ALTE [apparent life-threatening event]
  • Barnpsykiatriska tillstånd: Autism, ODD, psykoser
  • Apne
  • Anorexi/ätstörningar
  • Diarre eller förstoppning
  • “konvulsioner”
  • Trötthet (om man inte går till skolan)
  • Astma
  • Allergi
  • . Feber
  • . Smärta
  • . Autism

När kursledaren beskriver motiven och profilen för förövarna, verkar alla föräldrar i nederländerna vara misstänkta för att vara en potentiell “barnmisshandlare i det fördolda”. Enligt VT vill de “söka uppmärksamhet eller bli ansedda som föräldrar som bryr sig, som sätter allt annat åt sidan”, är “extremt oroliga”, “medikaliserar beteende problem och andra defekter hos barnet”, och “har en önskan att få vistas tillsammans med sitt barn (benämns symbios) och är ute efter “ekonomisk vinning!!”

Enligt VT är detta något som förekommer hos biologiska mödrar (76%), som arbetar inom vården (14-30%) och som är aktiva på internet (kallas “Munchausen by Internet”).

Det som är slående är att det bara finns två sätt för föräldrar att bevisa sin oskuld - ljudupptagningar och försäkringar från kvalificerade psykiatriker - läggs åt sidan som irrelevanta och icke giltiga: “NB; en psykiatriker kan varken verifiera eller negera PCF/MbP (hos föräldern)”.

Som källa ur litteraturen hänvisar Dr Raat till Meadow (1977) och de två senaste versionerna av DSM, bland annat. Det är anmärkningsvärt att the American Psychiatrists Association APA varnade för 2013 års version av DSM att det “inte är lämpligt att diagnosticera individer med mentala störningar enbart på grund av att medicinska orsaker inte kan påvisas och uppmuntrar kliniker att göra en ordentlig genomgång samt använda kliniskt omdöme hellre än checklistor som kan diskvalificera många lidande människor helt slumpmässligt från [...] andra medicinska diagnoser så de inte erhåller den hjälp de behöver”.

Meadow var faktiskt en läkare i England som lyckades får hundratals engelska mödrar fängslade på 90 talet, innan han blev påkommen med att göra grava statistiska misstag när han vittnade inför en domstol. Han förlorade sin läkarlegitimation och tvingades förtidspensionera sig.

Ovanliga misstänkta

Eftersom Raat i praktiken lär läkare att det “inte finns något behov av dolda kameror (tydliga bevis på oskuld) och att man “varken kan verifiera eller falsifiera PCF/MbP (hos föräldrarna)”, saknar föräldrarna helt möjligheter att försvara sig själva, eftersom “falsifiering” betyder just att existensen av något exkluderas på grund av objektiva och solida bevis.

Enligt Vera Hooglugt “är det OMÖJLIGT att - när föräldern är frikänd av en psykiatriker- att barnet trots det skulle lida av PCF”. Mensom definitionen används idag, är det omöjligt att följa någonting. MbP är en högst kontroversiell och ovanlig psykiatrisk diagnos, som nu används i legala stider av medicinsk utbildade barnläkare. Det var vad APA specifikt varnade för.

Hooglugt: “Detta är anklagelser som sätts före fakta. Det gör det omöjligt för föräldrar att utveckla en tillitsfull relation till VT´s förtroendeläkare. Sekretess, mänskliga rättigheter och medicinsk etik står på spel,. Bara när det gynnar dem själva, kommer VT att använda “sekretess” för vilken löjlig detalj som helst. Under tiden så bryter de sekretessen för både föräldrar och barnen”.

En omständighet som möjliggör detta är att VT hanterar alla anmälningar själva, och det saknas möjligheter för externa anmälningar. Regler runt sekretess bryts då utan vidare övervägande.

“På detta sätt lyckas man att runda de basala principerna i vårt rättssystem”, förklarar en medlem i BVIKZ`s styrelse under intervjun. “Den som anklagar måste ha bevis. Nu har föräldrarna inga rättigheter och de måste bevisa att de INTE gjort något. Vilket är omöjligt”.

En kedja av maktlöshet

Inom BVIKZ undrar man vad VT´s mandat kommer ifrån. Inom Hollands legala ramverk verkar ansvaret ligga på två ministerier såväl på separata lagar för att utöva regeringsmakt. Enligt dessa lagar borde föräldrarna har rättigheter och regeringens företrädare måste hålla sig till reglerna.

Om så mycket blir fel i kedjans första länk, blir hela kedjan utan mening. De andra organisationerna behöver endast anta all VT arbetar med integritet och omsorg. Om de inte gör det, vem skall ta reda på sanningen? Det skulle göras efter Triage modellen, men så blir det aldrig.

Mänskliga rättigheter står på spel

Allt som redovisats ovan har stor inverkan på dessa föräldrars och barns sociala säkerhet och de söker sig till BVIKZ för att få hjälp. Flera fundamentala mänskliga rättigheter överträds nu: Frihet till utbildning, frihet till åsik, fritt val av utbildning och tillgång till vård. Tillgången till vård beskrivs i  AAAQ ramverk som utarbetats av the World Health Organisation WHO.

Dagens situation leder fram till att man inte söker vård, till emotinella hämningar och trauman för barn genom bruket av makt och indoktrinering från VT, och föräldrar som fråntas sina rättigheter och tystas till underkastelse.

Den enda förklaringen till ökningen av antalet misstänkta MbP kan mycket väl vara den doktorsavhandling som håller på att skrivas och kampanjer från VT´s läkare. BVIKZ har allvarliga tvivel om forskarnas objektivitet. Alla läkare som arbetar på en akutmottagning kan nu helt enkelt kryssa för MbP på sina blanketter. Så fort en misstanke om “barnmisshandel” har väckts, är det nästan omöjligt att bli kvitt den. Om denna doktorsavhandling blir godkänd, väntar en social katastrof.

Enlig tidigare nämnda psykiatriker Bransfield, är “oenigheter om diagnoser och/eller behandlingar inom medicinen vanliga. Men när organisationer som står för en särkskild åsit i en medicinsk fråga anklagar personer med en avvikande åsikt för att skapa en påhittad sjukdom (Munchausen´s eller Munchausen´s by proxy), missbrukar de diagnoskriterierna, statens makt och kryphål i lagen.

Den korrekta diagnostiken vid fiktiva tillstånd kräver bevis på att det förekommer en planerad sjukdom, som att injicera toxiska ämnen för att orsaka sjukdomar. En orätt anklagelse om att föräldrar skapar en fiktiv sjukdom, när det i stället rör sig om en medicinsk debatt, konstituerar en verklig planerad fiktiv diagnos av en fiktiv sjukdom och är en organiserad och institutionaliserad form av barnmisshandel.”

Vad kan föräldrar göra?

Situationen är inte exklusiv för nederländerna, men verkar vara en tendens över hela världen. Den stöds av uppkomsten och en nyligen skapad och högst diskutabel grupp “somatoforma rubbningar”. I Nederländerna så uppmanar BVIKZ föräldrarna att gå med dem, så att de kan samla in mer dokumentation och hjälpa enskilda familjer så tidigt som möjligt i processen. Deras erfarenhet är att om en extern aktör är närvarande vid konversationen och analyserar akterna, hjälper det till att mildra anklagelserna.

Människor som lever utanför Nederländerna, som möter liknande problem, kan dra nytta av att lära sig av deras erfarenheter. Om ni vill organisera er effektivt, överväg att följa nedanstående koncept.

  • Välj människor som kan ha förståelse för den emotionella stress som föräldrarna utsätts för och kan visa dem empati, men ändå klarar av att ha tillräcklig distans för att se objektivt på deras fall. De måste även vara tillräckligt hårdhudade.
  • Välj människor från olika och relevanta yrkesgrupper för att bygga ett brett nätverk av forskare, läkare, journalister och så vidare.
  • Arbeta tillsammans med jurister som verkligen känner denna del av juridiken och är villiga att tala klarspråkk som Mr Korver ( se  SOS Lyme trailern där han är med).
  • Se till att er egen organisation har alla legala arrangemang klara och även fullmakter från föräldrarna att föra deras talan ur ett legalt perspektiv.
  • Försök att intervenera så tidigt som möjligt i processen och se till att alltid ha en tredje part närvarande vid alla kontakter.
  • Lär er era rättigheter och hävda dem. Ett exempel är att man i hollande har rätt att spela in alla samtal där de är närvarande. Många holländare är inte medvetna om detta och känner det besvärande att använda sig av denna rättighet. Men VT kommer att tvinga er att skriva under ett avtal om att ni inte får använda dessa inspelningar vid en rättegång om ni är artiga nog att be dem om lov att göra inspelningar.
  • Räkna inte med att politiker är villiga att hjälpa er, men underskatta inte den allmänna opinionens makt. Efter att tidigare avslagit begäran, så ringde
  • Hollands hälsosekreterare BVIKZ och lovande att låta en folkhälsoinspektör granska ärendet.

Det kan också vara värdefullt att förstå hur internationellt samarbete kan få saker att hända på nationell nivå. I Juni 2017 lämnades 50 väldokumenterade fall med föräldrar till barn med Lyme borrelios över till the Special Rapporteur vid FN som del av en större rapport om de pågående världsvida överträdelserna av Lyme patienternas mänskliga rättigheter. Det kan öppna dörrar i alla FN:s 80 medlemsstater.

För att underbygga ett sådant fall, är det essentiellt med god dokumentation. Under tiden är det viktigt att föräldrarna anmäler läkare till ansvarsnämnder, precis som Tibbe och Michas föräldrar gjorde. Det visar dem att de inte kan agera på det sätt de gör och samtidigt samlas en legal dokumentation.  

Ju bättre dokumentation, desto lättare är det för högkvalificerade journalister att göra program som EenVandaag för att exponera dessa grova överträdelser av mänskliga rättigheter som regeringens institutioner gör sig skyldiga till.

Intervju/författare: Huib Kraaijeveld

Översättning Kenneth Sandström

Read 1960 times Last modified on onsdag, 04 oktober 2017 12:14
Huib

Huib Kraaijeveld

Initiator On Lyme Foundation