onsdag, 15 mars 2017 17:13

Konklusion av undersökningen: Inte en enda anklagelse om barnmisshandel var välgrundad

Written by
Rate this item
(8 votes)

BVIKZ är en intressegrupp för undersökning av barnavård, har utfört en undersökning rörande falska anklagelser om misshandel och bristande omhändertagande som Hollands barnavårdsnämnder utfärdat. Den är nu sammanställd och innefattar 168 individuella fall. Mer än trettio procent av dessa fall rör barn med Lyme borrelios.

Ljudnivån på filmen är låg, så det finns textning både på Engelska, Svenska och Holländska. Klicka på Undertexter och välj önskat språk.

De sista åtta månaderna har hundratals föräldrar i Holland kontaktat BVIKZ för att berätta vad de fått utstå. De har även lyssnat på många föräldrar till barn med borrelios. Nationella media har gjort detta till en nyhet på bästa sändningstid, som sågs av 1,5 miljoner tittare. Kort därefter hade BVIKZ sitt tredje möte med styrelsen för the Dutch Child Protection Services som kallas ´trygga hem´(SH).

BVIKZ:s ordförande Vera Hooglugt ställde upp på en exklusiv intervju för On Lyme Foundation. Vi bad henne att berätta om vilka generella slutsatser man kunde dra av BVIKZ:s undersökning och särskilt om borreliafallen. Intervjun tog oss tre timmar.

BVIKZ har arbetat intensiv för att skaffa underlag för alla fall, man har skannat alla dokument, stöttat traumatiserade föräldrar och deras barn, givit stöd vid samtal, bidragit med rättshjälp och byggt upp en grund för att kunna påverka politiska beslut för att i grunden förändra sättet hela systemet arbetar. De möten som skett med SH är absolut mycket viktiga för processen.

Hooglugt tänker att de bara ser toppen av ett mycket större isberg och vill uppmuntra andra föräldrar att vara modiga och komma med sina klagomål de gånger det rör sig om falska anklagelser.

Processen bakom anmälningarna

Tips eller rapporter verkar komma in från alla håll. Vi har intrycket att de som anmäler inte inser vilken inverkan det kan ha på barnens och deras familjers liv.

Nästan alla anmälningar som vi såg var subjektiva och de flesta mycket suggestiva. Som oberoende organisation kan vi verkligen vara neutrala och vi har ingen bias när vi ser på vad man hävdar helt fördomsfritt. Därför tar vi bort allt som bygger på antaganden, subjektiv “magkänsla” och ser även till vilka motiv som kan driva de som anmäler.

Alltför ofta visar det sig att det inte är barnens bästa det gäller. Vi ser ofta frånskilda män som anmäler sina tidigare hustrur. Systemet anser att detta enbart är ett objektivt faktum, och ändå värt en formell utredning.

Ett annat exempel är när företrädare för myndigheter anmäler frånvaro från skolan, trots att de själva beviljat barnens ledigheter. När en familj flyttat till nya hus, letade han upp vilken provins de flyttat till och bad sina kollegor att fylla i en ansökan om “barnmisshandel”.
I ett annat fall var ett kommersiellt bolag förargat för att de inte fick ett kontrakt, eftersom föräldrarna inte ansåg att den vård de erbjöd motsvarade barnets behov. Företaget anmälde föräldrarna och SH undersökte dem under ett år, och förstörde familjens sociala liv.

Vi bad föräldrarna att kräva in själva anmälan, vilket de har laglig rätt till. Deras förfrågan nekades utan att man angav några skäl, så vi fick sända in en ansökan som deras formella representanter.

Vi fick en papperskopia, där en stor del av texten var överstruken. Åter bad vi om originalet i digital version från SH, men fick veta att den saknades på grund av problem med datorerna. Till slut fick vi tag i den ursprungliga anmälan. Eftersom vi kunde jämföra de olika versionerna kunde vi se att alla subjektiva anmärkningar var överstrukna.

Anställda vid “the Consultation Office” (barnavårdscentralen) där föräldrar går för att kontrollera barnens hälsa och tillväxt, har anmält dem till SH. Grunden har varit att de vägrat vaccinationer eller att de önskat söka andra mottagningar i samma organisation.

Ett annat iögonenfallande exempel är en vuxen kvinna, som lider av borrelia, och blivit omhändertagen av sin mor. Hon tål inte ljus och ljud, så hon lever i ett mörkt rum. Mamman till en avlägsen bekant till deras granne anmälde dem, efter att hon hört skvaller om neddragna gardiner. Människor som dessa verkar ha påverkats av uppmaningar i media.

I detta fall försökte SH förmå en psykiatriker att diagnosticera mamman till “Munchausen by Proxy” och omyndigförklara dottern. Det skulle ge dem möjlighet att låsa in henne på en psykiatriavdelning och ge modern skulden. Men varför skulle en barnavårdsmyndighet som SH handlägga en vuxen? Det har skett en förändring av policyn i Holland där de nu fått uppgiften att bidra med trygghet för allas liv, från ett till hundra år.

Inte nog med att dessa exempel är chockerande i sig själva, vi såg uttalanden där allmänläkare vittnat om att de förödmjukades av SH för att vittna mot sina egna föräldrar. Lyckligtvis vägrade de att agera mot Hippokrates ed att “först av allt inte orsaka skada”.

Grunden för anklagelserna

“ I alla fallbeskrivningar har vi sett hur lätt det varit för vem som helst att ange vem som helst. Det gör att alla kan lämna in anmälningar, utan något filter i systemet. Trots att det fanns en “uppförandekod” i systemet som man måste följa, har den använts alltför sällan. Trots att Hollands lagar tvingar SH att “söka sanningen” eller göra objektiva undersökningar, ser vi inte detta tillräckligt väl organiserat i de olika organisationer som är inblandade i detta ansvarsområde. Våra slutsatser är att det legala perspektivet måste få komma med: finns det tillräckligt med fakta som kan läggas till grund för en undersökning.

SH arbetar efter “Triage Modellen”, men ser du på detaljerna, finner du meningslösa kategorier och ingen expertis som verkligen bedömer dem. Den allmänna tendensen är att människor som arbetar vid SH anstränger sig för att “vinna fallen”, oberoende av allt annat. I vår rapport går vi igenom vem som utfärdar rapporterna.

Vi har satt ihop en statistisk modell över vilka anklagelser man använder sig av. Oro för “social isolering”, “kognitiv hälsa”, “somatisk hälsa”, “emotionell hälsa”. Att inte gå till skolan några veckor anses vara skadligt för barnets kognitiva hälsa och anges vara “barnmisshandel”.

De definitioner som man använder i denna Triage modell är så vida att alla anmälningar, oavsett hur suggestiva de är, automatiskt leder till en formell undersökning. Det faktum att barnet inte varit i skolan på flera veckor, förs fram som “skadligt för den mentala hälsan” och senare som barnmisshandel.

Om man granskar hur dessa organisationer bygger upp sina fall, är “utredarnas” enda fokus: att vinna fallet. Resultatet är tvångsåtgärder mot familjen. I holland blir resultatet antingen OTS (statlig övervakning) eller UHP (placering i fosterhem).

I alla akter som vi undersökt, har fosterhemmen som alla dessa organisationer erbjudit varit katastrofala för barnen. I ett fall med en borreliasjuk flicka berättade fosterföräldrarna att hon hittade på sjukdomen och eftersom kontraktet krävde att de skulle tvinga henne att gå till skolan, så gjorde de det. Flickan somnade efter en timme i klassen av ren utmattning.

Omvänd bevisföring

Ofta kan vi hjälpa föräldrarna i dessa fall. Med den erfarenhet vi har av de 168 fall vi redan granskat, inser vi att SH arbetare med förutbestämd misstro. Denna attityd backas upp av de organisationer som antas stå för en objektiv och fördomsfri kontroll.

Föräldrarna anklagas enligt brottsbalken (artikel 300-304 i hollands brottsbalk). Det som chockar oss är att de tvingas medverka till att samarbeta för att skaffa bevis mot sig själva. Det betyder egentligen att på detta sätt blir föräldrarna överbevisade om de inte kan bevisa att de är oskyldiga.

Det är svårt på grund av mängden stereotyper de möter. Advokat Richard Korver som nyligen intervjuades i holland för att ge praktisk information till föräldrar vars barn är drabbade av borrelios, visade att rättspraxis med förtroende skulle användas mer ofta. Det betyder att om man förutsätter att de flesta människor anstränger sig för att vårda sina barn, såvida man inte bevisar motsatsen.

Om ett barn frias i processen, ser vi att SH ansöker om snabb hantering i rätten. Utan att begära fortsatt utredning, tas vårdnaden bort, baserat på anklagelsen om att det föreligger “överhängande fara i hemmiljön”.

Olika organisationer antas fungera som opartiska parter, men det vi finner är att de helt enkelt kopierar och skriver ut samma text igen. SH kopierar de subjektiva anmälningar som kommer in och översätter dem till ett legalt språk. Rådet för Barnavård (RvdK) kopierar dessa rapporter i sina oberoende granskningar. Domare kopierar dessa slutsatser till domar. Den andra sidan får inte komma till tals överhuvudtaget.

Fallen med borrelios

“Vi har granskat mer än femtio fall; då räknar jag bara de som är fullt genomlysta.

Dessa människor sökte oss efter att the On Lyme Foundation och the Dutch Federation for Lyme Patients (NVLP) berättat för dem om vår forskning. Vi hade inte en aning om att borrelios var ett så stort problem eftersom det finns medicinska och politiska stridigheter rörande den sjukdomen.

Vi är starkt övertygade att det finns många fler föräldrar till barn med Lyme borrelios, som blivit offer för SH, men ännu inte vågar kontakta oss. Vissa föräldrar är så traumatiserade, att det kan krävas tio telefonsamtal för att försäkra dem om att deras information verkligen stannar hos oss.

Vi ser vissa specifika skillnader mot andra sjukdomar, som har en status som inte är så omtvistad. Det är tydligt att landets policy om borrelios dikterar att när några få veckors terapi är avklarad, så är förklaringen till sjukdomen plötsligt “en fråga om psyket” (och kallas MUS: Medicinskt uteslutna symtom). Det betyder inget att barnen är lika sjuka som tidigare.

Om och om igen får vi lyssna på berättelser från föräldrar som försökt på alla sätt att få medicinsk hjälp i nederländerna, men som blivit tvungna att resa utomlands för att få bättre hjälp. SH:s läkare ogiltigförklarar dessa specialiserade läkare i stället för att samarbeta med dem”.

Förslag för att förbättra systemet

"Vissa politiska partier börjar visa intresse nu. Men deras förslag är långt ifrån tillräckliga för att få stopp på det som pågår.

Om vår granskning av dessa 168 fall är en indikation på den allmänna tendensen i hela vårdkedjan som Youth Care innebär, så har vi verkligen allvarliga problem. Varje dag kommer det in nya fall, och vi hinner inte ens med alla eftersom vi vill utforska saken noggrant.

Våra rekommendationer är i korthet:

  • Medvetandegöra för dem som anmäler vilken inverkan det kan få
  • Bättre kontroll av anmälningarnas validitet, innan en formell undersökning påbörjas.
  • Skapa en oberoende kontrollmyndighet med en ansvarsnämnd.
  • Se till att SH:s läkare slutar ifrågasätta och lägga sig i medicinsk vård utan samtycke från föräldrar och andra kunniga specialister.
  • Advokater och domare skall undersöka saken själva och inte förlita sig på de rapporter detta system genererar
  • Sätt stopp för SH:s förmån att få snabb behandling i rättsväsendet, utan några förundersökningar.
  • Avsätt pengar för offrens eftervård, men inte till själva SH
  • Se till att Inspektionen genomför en undersökning av SH:s arbetssätt.

När vi ser på de buntar av papper som finns på bordet, blir slutsatsen från BVIKZ: “Det är detta som verkligen är barnmisshandel”.

En uppmaning till föräldrarna

BVIKZ måste begränsa sitt undersökande arbete till nederländerna, och har svårt att hinna med antalet ärenden nu. Trots det uppmanar de holländska föräldrar att skicka in sina klagomål till dem, så att de tillsammans kan åstadkomma en förändring och se till att systemet inte traumatiserar familjer på detta sätt. Du kan berätta via email.

The On Lyme Foundation skulle å sin sida vilja veta hur många föräldrar det är som upplever motsvarande situation i andra länder. Om du inte är från nederländerna, men har gått igenom något liknande eftersom dina barn är sjuka i borrelios eller många av de felaktiga diagnoser som utfärdas i stället, kan du mail oss (även det är konfidentiellt, naturligtvis) med en kort beskrivning av vad som har ägt rum.

Intervjuarens tillägg

Detta ämne anknyter till det jag nyligen upptäckt gällande WHO:s roll gällande det internationella systemet för diagnosnummer gällande Lyme borrelios. WHO har inte uppdaterat sina ICD-diagnosnummer på ett korrekt sätt för att motsvara de många komplikationer till sjukdomen som Lyme borrelios kan orsaka.

Dessa föråldrade diagnosnummer bidrar till att barn diagnostiseras som att ha “ospecifika” sjukdomar och får behandlingar som är “experimentella”. Det banar väg för anklagelser mot både föräldrar och deras sjuka barn såväl som deras specialistläkare.

Liknande övergrepp kan drabba vem som helst, men det är särskilt problematiskt för dem som redan är sårbara. De föråldrade diagnosnumren bidrar till diskriminering och marginalisering av många institutioner mot denna patientgrupp.

Interviewer: Huib Kraaijeveld

Översättning Kenneth Sandström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vänliga hälsningar
Kenneth Sandström

Read 12957 times Last modified on måndag, 20 mars 2017 00:58
Huib

Huib Kraaijeveld

Initiator On Lyme Foundation